Archive for september, 2008

Gustav Mahler/Rafael Kubelik/Symphonie-Orchester des Bayerischen Rundfunks, Symphonie nr. 7 e-moll (Deutsche Grammophon), 1970. Betyg: Tre och en halv. Flera av mina Mahler-skivor tycks ligga samlade i högarna, vilket dessvärre gör att det här projektet tappar lite fart. För ibland är man ju bara inte på humör för Mahler. Här är hur som helst sjuan, återigen […]


Namnlösa artister, Million Seller Hits (MFP), 1971. Betyg: Ett. En av nackdelarna med detta projekt är förstås att jag ibland tvingas spela sådant som bara blivit liggande i samlingarna, utan att någon egentligen vet varför. Varken jag eller Kristiina vill kännas vid denna samling med ”omtolkningar” av kända 60-talshits. Att jag skulle ha betalat pengar […]


Sparks, Propaganda (Island), 1974. Betyg: Fem. Under en vinter spelade jag den här skivan i min Ipod varje morgon när jag gick till jobbet. På så sätt kan jag fortfarande följa min promenadsträcka i tanken när jag hör Propaganda idag. Titelspåret – jag lämnar parkeringen på Vetterslundsgatan (ibland tar jag vägen förbi miljöboden). ”At Home […]


Matching Mole, Little Red Record (1972), CBS. Betyg: Tre. På Matching Moles andra skiva presenterades politiken ännu som något av ett skämt: på omslaget är bandet avbildat som rödgardister i samma stil som en maoistisk propagandaaffisch. Men Wyatts text till ”Gloria Gloom” visar att han bakom kitschhumorn dolde en verklig övertygelse: How long can I […]


Madonna, The First Album (Sire/Warner), 1985 (1983). Betyg: Fyra. Från Like a Prayer går vi sex år, och ett antal miljoner i inspelningsbudget, tillbaka till Madonnas debut-LP – här i en onödigt ompaketerad nyutgåva från 1985, som Kristiina plockade upp på en loppmarknad på Råby för något år sedan. Det här är, i de bästa […]


Madonna, Like a Prayer (Sire/Warner), 1989. Betyg: Fyra och en halv. Så mycket tungt cultural studies-bagage omgärdar den här på många sätt fenomenala fasen i Madonnas karriär (Camille Paglia utnämnde Madonna till en apostel för den nya tidens feminism; Susan McClary placerade i Feminine Endings henne och Laurie Anderson som ett korrektiv till hela den […]


Neil Young & Crazy Horse, Live Rust (Reprise), 1979. Betyg: Tre och en halv. Här är ett arketypiskt rock-statement: live-dubbel-skivan. Denna gång en konsert från San Francisco 1978, delvis akustisk, delvis genomelektrifierad, och framförd inför en fullständigt devot publik, som klappar och hurrar efter var och varannan rad. Det förtar lite av effekten, åtminstone av […]