Archive for juli, 2011

Lol Coxhill, Ear of the Beholder (Ampex/Dandelion), 1971. Betyg: Fyra. Jag minns inte exakt varför, men en dag 1999 tog Johan Wikberg och jag tåget till Gävle, och hamnade så småningom på en skivbutik som jag tror heter Petter & Lottas. Ägaren, en norsk herre, hade en skokartong bakom disken med en bunt av Eugene […]


Jimmy Rushing’s All Stars, Going to Chicago (RCA/Vanguard), 1974. Betyg: Tre och en halv. Jimmy Rushing (1901-1971) lärde sig sjunga blues och jazz i en tid då mikrofoner inte var standardutrustning i konsertlokalerna. Med mikrofonen kom croonern – försök tänka er Sinatra över ett storband utan förstärkning – men sådana som Rushing var tvungna att […]


Ornette Coleman, Body Meta (Artisthouse), 1978. Betyg: Fem. Min kärlek till Ornette Coleman har växt fram genom åren. Till skillnad från Coltrane, som direkt överväldigade mig med A Love Supreme och Ascension, har Coleman tagit tid på sig: Coltranes tenorsaxofon kastar sig över lyssnaren, slukar ens uppmärksamhet, medan Colemans altsax håller sig mer på avstånd. […]


Little Roy & Friends, Packin’ House (Pressure Sounds), 1999. Betyg: Två och en halv Jag vet ingenting om vare sig Little Roy eller hans vänner, men Pressure Sounds brukar vara en garant för kvalitet, och att en skiva var utgiven där var tillräckligt för att jag skulle plocka upp den då när jag fortfarande då […]


Stand Up and Be Counted – Soul, Funk and Jazz from a Revolutionary Era, Volume 2 (Harmless), 2000. Betyg: Fyra Tolv spår från den svarta amerikanska radikalismens sena 60-tal och tidiga 70-tal, noggrant utvalda och kommenterade av brittiske musikjournalisten James Maycock och snyggt presenterade av Harmless, ett av de där små bolagen som i slutet […]