Archive for augusti, 2010

Wadada

25Aug10

Dagens artist, och gårdagens, och säkert också morgondagens är WADADA LEO SMITH. Inte bara skriver han vacker grafisk notation (vars skönhet Roger Scruton aldrig kommer att begripa) – han spelar kanske den bästa trumpeten i dag. Vad jag vet i alla fall. En ton som hela jazzhistorien tycks tala genom: en bluesigt ensam majestät, så […]


THE ENEMY

23Aug10

Via några mp3:or delade av en ny, trevlig polsk bekantskap på Soulseek hör jag för första gången Wyndham Lewis röst: en märklig upplevelse. Han låter så brittisk och välartad – långt ifrån, till exempel, Pounds självmedvetet teatrala inspelningar. (Jag har precis plöjt igenom Paul O’Keefes makabert detaljrika Some Sort of Genius: A Life of Wyndham […]


Bailey

22Aug10

Derek Bailey är värdelös som bakgrundsmusik, men när jag verkligen lyssnar upphör jag aldrig att överraskas, ofta av de mest mikroskopiska, sekundsnabba detaljer. Ibland överrumplar han mig fullständigt: vad var det där jag precis hörde? Som när jag cyklar hem, med den duoskiva med Steve Lacy i hörlurarna (Company 4, 1976) – och plötsligt måste […]


Och i en svensk kulturtidskrift 2010 ägnar man sig åt att diskutera … tonalitet vs atonalitet. Återigen kan konstateras att Axess gör Sverige lite dummare.


Konkretioner

21Aug10

Unfortunately it took me forty years to conclude that nothing is possible outside DoReMi… In other words, I wasted my life. En desillusionerad Pierre Schaeffer intervjuas av Tim Hodgkinson 1986. Det är intressant läsning, men vi bör inte låta den gamle mannens resignation smitta av sig. Schaeffer är i allmänhet en kompositör som det pratas […]


Barnarbete

19Aug10

Alla vet att Ornette Coleman lät sin tioårige son Denardo spela trummor på The Empty Fox-Hole; inte riktigt alla vet att den skivan är fantastisk: Denardo Coleman skulle ju med tiden bli en framstående slagverkare, men här spelar han i mångt och mycket som det barn han trots allt var – och just det gör […]


Dagens jazzskiva är THE FLAM med Frank Lowe från 1975. Coltranes ande svävade över Lowes tidiga produktion; hans första skiva under eget namn var till och med en duo med Rashied Ali (Duo Exchange) – samme trumslagare med vilken Coltrane spelat in sin sista skiva Interstellar Space. Det var nästan som Lowe såg sin musik […]


Parentetiskt

18Aug10

Jag körde denna blogg genom Google Translate, och den översatte ”Ted Gärdestad” till ”Ted Nugent”. Någon som kan förklara?


Abbey Lincoln är död. We Insist! – Freedom Now Suit, som hon spelade in med Max Roach, med texter av Oscar Brown Jr och med bland andra Coleman Hawkins på tenorsax, är ett mästerverk: tillsammans med Archie Shepps Fire Music ett av de bästa exemplen på politiskt medveten 60-talsjazz. Richard Cook skrev en gång att […]


16Aug10

I mitt drygt sextonåriga förhållande till den fria improvisationen har jag tvingats inse att jag är rätt konservativ. Musik som med minimala elektroniska gester vibrerar ovanför en nollpunkt av Cage-iansk tystnad tråkar bara ut mig. Jag är alltför rotad i jazzen: jag vill att musiken ska involvera mig, att det ska hända saker, att den […]