Archive for november, 2009

Hugo Montenegro and His Orchestra, Music from ”The Good, The Bad And The Ugly” (RCA Victor) Betyg: Tre. Här kan vi tala om osynliggörande: visserligen står det lite i förbifarten på baksidestexten att musiken komponerats av ”one of Italy’s foremost composers, Ennio Morricone”, men annars är det bara Hugo Montenegro, Hugo Montenegro överallt, ungefär som […]


The Fugs, It Crawled Into My Hand, Honest (Reprise/Edsel), 1968. Betyg: Fyra och en halv. Jag bläddrar i BLM, nr 6/1968: här finns tidstypisk konkret poesi av Torsten Ekbom, Tomas Tranströmers ”Trafik” (”Långtradaren med släpvagn kryper genom dimman / och är en stor skugga av trollsländans larv / som rör sig i grumlet på insjöns […]


Sparks, Kimono My House (Island), 1974. Betyg: Fyra och en halv. Jag har redan skrivit så mycket om Sparks tidiga skivor inom ramen för vinylprojektet (här, här och här) att jag känner att jag inte kan tillföra så mycket mer av principiell vikt om bröderna Maels precist odlade egenart (eller om Ron Maels precist odlade […]


Larry Coryell, Spaces (Vanguard), 1974. Betyg: Två och en halv. Om musiker som Jan Johansson brukar det ibland sägas att less is more. Men, som Yngwie Malmsteen en gång påpekade: How can less be more? MORE IS MORE! Jag har en viss sympati för båda dessa uppfattningar, men det beror sannerligen på sammanhanget. MORE må […]


Jan Johansson, Spelar musik på sitt eget vis (Megafon), 1973. Betyg: Fyra. Finns det någon som inte gillar Jan Johansson? Frågan är inte retorisk; jag är genuint intresserad. Visst kan man tröttna på ”Visa från Utanmyra”, och hur den används som bakgrundsmusik i tid och otid, ofta som ett lättköpt sätt att signalera folkhemsnostalgi, och […]


Ted Gärdestad, Ted (Polar), 1973. Betyg: Två och en halv. Nu tar vi ett rejält kliv ut ur min estetiska bekvämlighetszon av avantjazzare, bluesgubbar och turkiska klarinettister för att istället konfrontera en av Kristiinas mammas gamla skivor: den blott 17-årige Ted Gärdestad, som osäkert blickar ut från omslaget med gitarren slängd över axeln, naturligtvis fotograferad […]


Linval Thompson, I Love Marijuana (Trojan), 1996 (urspr 1978) Betyg: Två. Ingen kan anklaga Linval Thompson för att linda in sitt budskap: han älskar marijuana och så är det med den saken. Men när han väl avklarat det synnerligen drogliberala titelspåret (en mollstämd tvåackordsdänga, inte utan viss charm) är det som om idéerna alldeles tagit […]


Milt Jackson Quartet, Milt Jackson Quartet (Prestige), 1955. Betyg: Tre. Vibrafonen, med sin metalliska och lite sjösjukt svajiga klang, är ett svårt instrument att älska. I ett arrangemang kan den vara ett trevligt inslag. Och i mer modernistiska sammanhang kan dess kyliga saklighet vara på sin plats: Eric Dolphy bröt onekligen ny mark när han […]


Augustus Pablo, King Tubbys Meets Rockers Uptown (Clocktower), 1976. Betyg: Fyra. ”Dub” kommer från ”doubling”, den inom den jamaicanska musiken så vanliga, och synnerligen kostnadseffektiva, praktiken att bygga ett oändligt antal nya låtar utifrån ett befintligt bakgrundsspår. Normalt läggs ett nytt sångspår över det gamla kompet. Men vad händer om sången – det som normalt […]


Ronald Shannon Jackson and The Decoding Society, Barbeque Dog (Antilles/Island), 1983. Betyg: Fyra och en halv. Den musik Ronald Shannon Jackson gjorde med sin grupp Decoding Society är, för mig, ett av de stora oinfriade löftena från 1980-talet. Jag hade så gärna velat att det var detta – snarare än, säg, Wynton Marsalis eller John […]