#72 Milt Jackson Quartet

08Nov09

Milt Jackson Quartet, Milt Jackson Quartet (Prestige), 1955.
Betyg: Tre.

Vibrafonen, med sin metalliska och lite sjösjukt svajiga klang, är ett svårt instrument att älska. I ett arrangemang kan den vara ett trevligt inslag. Och i mer modernistiska sammanhang kan dess kyliga saklighet vara på sin plats: Eric Dolphy bröt onekligen ny mark när han lät Bobby Hutchersons vibrafon ersätta pianot i kvartettspelet på mästerverket Out to Lunch. Där fungerade instrumentet primärt harmoniskt, som ett sätt att antyda ackord, snarare än spela dem fullt ut. Milt Jackson, å andra sidan, är en tekniskt fulländad melodispelare, därtill fast förankrad i beboptraditionen (hans Blue Note-inspelningar med Thelonious Monk är underbara). Men när vibrafonen används som det huvudsakliga soloinstrumentet över loppet av en hel skiva tydliggör det dess begränsningar: hur smakfullt och sensibelt Jackson än spelar blir bristen på klangvariation till slut besvärande. När bandet i övrigt består av piano, bas och trummor (detta är helt enkelt Modern Jazz Quartet, men med en ovanligt dämpad Horace Silver i stället för John Lewis bakom flygeln) kan slutintrycket inte bli annat än en aning monokromt. En blåsare hade onekligen muntrat upp det hela lite.

Nu får vi hålla till godo med det vi har, och enstaka låtar fungerar emellertid väl, särskilt de lite snabbare, bluesiga spåren. Men det tar aldrig riktigt fart. Skivan är dock skön att hålla i, pressad som den är i riktigt gammal tung vinyl. Den tycks ha betingat priser på uppemot 60 dollar på Ebay; själv hittade jag mitt exemplar, ett lite tilltufsat Prestige-original, för en tia på en utomhusloppis i Västerås en solig dag för ett par somrar sedan.

Jackson spelar bra i en inspelning gjord tio år senare. Dessvärre med flöjt.

Filed under: Uncategorized   |  3 Comments