Archive for juli, 2008
Kurt Weill/Bertolt Brecht, Die Dreigroschenoper, CBS (1972). Betyg: Fyra och en halv. Min morfar hade ingen överväldigande stor skivsamling, men vad han hade var väl utvalt och har påverkat mitt musiklyssnande åt flera olika håll – inte minst genom att erbjuda en länk bakåt, till en äldre tradition av populärmusik: här fanns Duke Ellington och […]
Filed under: Uncategorized | Leave a Comment
#14 Don Ellis – Autumn
Don Ellis, Autumn (CBS), 1968. Betyg: Tre. Tack vare producenten Al Koopers baksidestext kan man riktigt se dem framför sig: The band is outfitted by a local (L.A.) hip clothing store and they all wear velvet-satin puff-sleeve affairs with white turtlenecks underneath. Ja, det är 1968 och Don Ellis är hipp – så hipp att […]
Filed under: Uncategorized | 2 Comments
Funkadelic, One Nation Under a Groove (Warner Bros), 1978. Betyg: Fem. Tala om expansiv musik! Inte nog med att omslaget, i bästa pulp/sf-stil, är knökfullt med detaljer – tramsiga, politiska, ekivovka, hermetiska (notera den lilla Rasputin-gubben längst ned till vänster på baksidan) – och att låttitlarna sträcker ut sig i långa, krångliga neologismer (”Promentalshitbackwashpsychosis Enema […]
Filed under: Uncategorized | 1 Comment
Pokereffekten
Hemligheten bakom höga besökssiffror är tydligen att bli länkad från en populär pokerblogg. Tack, Johan Kretz!
Filed under: Uncategorized | 1 Comment
Steve Reich, Octet / Music For a Large Ensemble / Violin Phase (ECM), 1980. Betyg: Två. Jag har så många motstridiga känslor inför den här musiken att jag inte vet var jag ska börja. Min inre Dr Jekyll – okritisk och lätt att tillfredsställa – låter sig glatt svepas med på minimalismens små rosa moln; […]
Filed under: Uncategorized | 1 Comment
#11 Daevid Allen – Bananamoon
Daevid Allen, Bananamoon (Virgin), 1970. Betyg: Tre och en halv. Jag missade en gång ett tillfälle att se Daevid Allen live. Det ångrar jag lite, för det var i Christiania, och jag kan inte tänka mig en lämpligre miljö för honom. Som den nedrökte ur-hippie han är har han försett den här skivan med en […]
Filed under: Uncategorized | Leave a Comment
#10 The Residents – Eskimo
The Residents, Eskimo (Ralph), 1979 Betyg: Fyra. Det var länge sedan jag gjort slut med The Residents. En gång i tiden tyckte jag att det var ett av de coolaste banden i världen – surrealistiska och hemlighetsfulla – men efter ett tag började deras manér framträda allt tydligare, liksom den upphöjda självgodheten (”beundra oss när […]
Filed under: Uncategorized | Leave a Comment
Sir Doug & The Texas Tornados, Texas Rock For Country Rollers (ABC), 1976. Betyg: Fyra. Här är en rolig anekdot om Doug Sahm: När denne fd country-barnstjärna skulle bilda ett band i mitten av 60-talet döpte han det till ”Sir Douglas Quintet” för att det skulle låta hippt och brittiskt. Imagen försvårades dock av att […]
Filed under: Uncategorized | Leave a Comment
#8 – Art Zoyd, Berlin
Art Zoyd, Berlin (Cryonic), 1987. Betyg: Två och en halv. På omslaget kikar en hotfull docka ut ur mörkret med tomma, döda ögon. Läskigt! Skivan heter ”Berlin”, men är vad jag kan se inspelad i Paris. Lustigt! Den avslutas med att någon med stark fransk brytning sjunger en tonsättning av en av häxscenerna i Macbeth. […]
Filed under: Uncategorized | Leave a Comment
#7 – Public Image, Ltd – Album
Public Image, Ltd Album (Virgin/Elektra), 1986. Betyg: Tre och en halv. Det ser intressant ut på pappret i alla fall – John Lydons maniska, sardoniska ylanden uppbackade av hyperprofessionella stjärnmusiker – och med så många andra av Bill Laswells projekt befarar man att det ska vara en ren skrivbordsprodukt, ett genomkalkylerat möte mellan oförenliga delar, […]
Filed under: Uncategorized | 2 Comments
The Planet Of My Dreams 