Archive for juli, 2008

Kurt Weill/Bertolt Brecht, Die Dreigroschenoper, CBS (1972). Betyg: Fyra och en halv. Min morfar hade ingen överväldigande stor skivsamling, men vad han hade var väl utvalt och har påverkat mitt musiklyssnande åt flera olika håll – inte minst genom att erbjuda en länk bakåt, till en äldre tradition av populärmusik: här fanns Duke Ellington och […]


Don Ellis, Autumn (CBS), 1968. Betyg: Tre. Tack vare producenten Al Koopers baksidestext kan man riktigt se dem framför sig: The band is outfitted by a local (L.A.) hip clothing store and they all wear velvet-satin puff-sleeve affairs with white turtlenecks underneath. Ja, det är 1968 och Don Ellis är hipp – så hipp att […]


Funkadelic, One Nation Under a Groove (Warner Bros), 1978. Betyg: Fem. Tala om expansiv musik! Inte nog med att omslaget, i bästa pulp/sf-stil, är knökfullt med detaljer – tramsiga, politiska, ekivovka, hermetiska (notera den lilla Rasputin-gubben längst ned till vänster på baksidan) – och att låttitlarna sträcker ut sig i långa, krångliga neologismer (”Promentalshitbackwashpsychosis Enema […]


Pokereffekten

25Jul08

Hemligheten bakom höga besökssiffror är tydligen att bli länkad från en populär pokerblogg. Tack, Johan Kretz!


Steve Reich, Octet / Music For a Large Ensemble / Violin Phase (ECM), 1980. Betyg: Två. Jag har så många motstridiga känslor inför den här musiken att jag inte vet var jag ska börja. Min inre Dr Jekyll – okritisk och lätt att tillfredsställa – låter sig glatt svepas med på minimalismens små rosa moln; […]


Daevid Allen, Bananamoon (Virgin), 1970. Betyg: Tre och en halv. Jag missade en gång ett tillfälle att se Daevid Allen live. Det ångrar jag lite, för det var i Christiania, och jag kan inte tänka mig en lämpligre miljö för honom. Som den nedrökte ur-hippie han är har han försett den här skivan med en […]


The Residents, Eskimo (Ralph), 1979 Betyg: Fyra. Det var länge sedan jag gjort slut med The Residents. En gång i tiden tyckte jag att det var ett av de coolaste banden i världen – surrealistiska och hemlighetsfulla – men efter ett tag började deras manér framträda allt tydligare, liksom den upphöjda självgodheten (”beundra oss när […]