Archive for maj, 2011

Billie Holiday, Lady Sings the Blues (Clef Records), 1956. Betyg: Fyra och en halv. En av anledningarna till att den här bloggen tog en av sina många och långa pauser var att jag inte kunde komma på ett ord att skriva om Abbey Road. Marken är så söndertröskad att den ideellt arbetande musikkritikern paralyserades och […]


Oliver Lake, Heavy Spirits (Arista Freedom), 1975. Betyg: Fyra. Miles Davis berömda kritik av Eric Dolphy var att han ”spelade som om han stod på tå”. Jag har aldrig förstått varför detta skulle vara något dåligt. För det första – att stå på tå innebär att man sträcker sig efter något. Och all bra musik […]


Archie Shepp, Yasmina, A Black Woman (BYG Actuel), 1969. Betyg: Fyra. Archie Shepp var en upptagen man 1969: diskografin listar sex skivor utgivna i eget namn detta år, och låt oss inte glömma hans gästspel på Dave Burrells kaotiska Echo. Burrell (pianist) är med även här, ett släpp från franska frijazzbolaget BYG Actuel, inspelad i […]


Gene Ammons, Brother Jug! (Prestige), 1970. Betyg: Tre. Inledningen är inte lovande. ”Son of a Preacher Man” avhandlas pliktskyldigast; souljazz på autopilot, basen och trummorna fastlåsta i ett groove som aldrig kommer igång, Hammondorgeln reducerad till stelt accentuerande ackord. Gene Ammons blåser sig igenom melodin utan större entusiasm. Den annars så pålitlige Billy Butler spelar […]