Archive for augusti, 2008

Wolfgang Amadeus Mozart/Hamburger Kammerorchester med Walter Goehr (dir) och Manoug Parikian (solist), Violinkonzert nr. 4 in D dur (K. 218) / Violinkonzert nr. 3 in G Dur (K. 216) (MMS), inget angivet årtal. Betyg: Tre och en halv. Jag tror jag plockade upp denna Mozartinspelning under någon av Västerås stadsbiblioteks traditionsenliga utförsäljningar en Kulturnatt för […]


Gustav Mahler/Rafael Kubelik/Symphonie-Orchester des Bayerischen Rundfunks, Symphonie nr. 6 a-moll (Deutsche Grammophon), 1969. Betyg: Fem. Jag förvånas alltid, när jag spelar den här skivan, av hur snabb den första satsens inledning är (Kubelik var visst känd för att skynda på lite): det är sannerligen raskt marscherat, ett militäriskt tema med djupa, mörka skuggor. När trummorna […]


Kurt Weill/Bertolt Brecht, Die sieben Todsünden (Deutsche Grammophone), 1966. Betyg: Fem. ”Dödssynder är dygder utan vinst”, skrev Brecht, och menade att kapitalismen förvrider den mänskliga moralen så att rättmätig ilska mot orättvisor stämplas som ”vrede”, längtan att ge sig hän åt förutsättningslös kärlek kallas ”lust”, vägran att prostituera sig ”högmod”, ovilja mot exploatering av sina […]


Nick Mason’s Fictitious Sports (EMI/Harvest), 1981. Betyg: Tre. Det har ju slumpat sig så att vi fått något av ett Pink Floyd-tema här på sistone, och här är en intressant avstickare: 1979, när bandet var i full färd med att spela in det fåniga eposet The Wall, rymde trumslagaren Nick Mason iväg med Robert Wyatt, […]


Olivier Messiaen, Orgelwerke (Schwann), 1969. Betyg: Två. Jag försöker, men kommer inte in i Messiaens orgelmusik: själva instrumentet – det där stora sjabraket till kyrkointeriör – står som en ogenomtränglig barriär. Här är det gott om murriga, stillastående passager där orgeln mest tycks exploateras som ett medel för att ingjuta lite gammal hederlig gudsfruktan i […]


Jack DeJohnette, New Directions In Europe (ECM), 1980. Betyg: Två och en halv. En berömd amerikansk avantgardemusiker berättade en gång en anekdot om Manfred Eicher för mig. Eicher hade bestämt sig för att göra en skiva med några marockanska musiker som han fattat tycke för. De ville spela in skivan hemma i Marocko, men Eicher […]


Pink Floyd, The Final Cut (Columbia), 1983. Betyg: En och en halv. Inga förmildrande omständigheter här: The Final Cut är hemsk. Det finns något grundläggande osympatiskt över Roger Waters och hans sätt att leverera otympliga banaliteter med sådana oerhörda anspråk på att bli tagen på allvar som en stor rockpoet. Vad sägs, till exempel, om […]