Sektologi

14Mar08

Min gamla organisation Ung Vänster kommer snart att hålla kongress i Arboga. Jag kommer inte att vara där. Dels är jag för gammal för att aktiv, dels är jag journalist, och håller mig borta från den organiserade politiken. Men jag följer utvecklingen med visst intresse. En av de stora frågorna tycks vara relationen till det man kallar ”sektvänstern” kontra relationen till den etablerade arbetar- och fackföreningsrörelsen: det föreslås att man ska distansera sig från den förra, för att närma sig den senare. Tidningen Arbetaren tolkar det som att ”Ung Vänster kräver trohet till LO”. Det må vara något försåtligt formulerat, men visst finns här, i förbundsstyrelsens förslag på strategidokument, till synes kategoriskt underdåniga skrivelser om att vägra kritisera LO för att vara alltför passivt i sin mobilisering mot regeringens högerpolitik: Ung Vänster ska inte – brukar det heta, med ett internt favoritverb – ”recensera fackföreningsrörelsen”. Vad som däremot uppenbarligen går bra att ”recensera” är enskilda radikala LO-klubbar och sektioner: dessa döms ut som kontollerade av ”personer ur sektvänstern”. Kanske det, kanske. På CH Hermanssons tid hette det ”till vänster om oss avgrunden”; idag är det ”sekterna” man definierar sig i opposition till, och här inkluderas såväl grupper som faktiskt fungerar, mer eller mindre, som sekter, med hård intern kontroll och småtokig organisationskultur, som Rättvisepartiet Socialisterna (jag går på andrahansuppgifter här, har aldrig haft med dem att göra – Committee for a Workers International är dåligt representerad i Västerås), som grupper som inte alls är särskilt sekteristiska, men som man helt enkelt inte sympatiserar med i vare sig analyser eller metoder (som Syndikalistiska ungdomsförbundet). Problemet för Ung Vänsters del är väl att inviterna till LO-ledningen alltid slutar i obesvarad kärlek och att man på marknivå oftast har mer gemensamt med, t ex, den lokala SUF-klubben, än med ”den etablerade arbetarrörelsen”. Det kan nog inga skrivningar i ett strategidokument, hur emfatiska de än är, förändra. Och frågan är väl vad ett ungdomsförbund till vänster egentligen mår bäst av: lite måttfull ungdomlig radikalism, eller ett lydigt inordnande bakom socialdemokratins frontbanér.

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment