Kuriosakabinett

16Jan08

Natural History Museum i London huserar exemplar av över 70 miljoner olika arter, med tre våningar ägnade enbart åt fossiler. Från mitt eget besök minns jag särskilt ett till synes oändligt rum (jag kan inte påminna mig att jag någonsin varit i ett större rum) med bara mineraler: dock inte, får man förmoda, proustit, en blandning av silver, arsenik och sulfur, som skiner i blodrött i mörkret, men förvandlas till svart så snart den exponeras för solljus. Hur som helst läser jag via oouttömliga guldgruvan Things om en ny bok av en av museeets anställda, Dry Store Room No 1 av Richard Fortey, som jag genast lägger till den mentala att läsa-listan: museet, med sina oöverblickbara samlingar, sina stängda förråd och hemliga gömmor, kufiska anställda och många märkliga föremål framstår som oemotståndligt viktorianskt och romantiskt.

Själv har jag sporadiskt ägnat mig åt betydligt mindre museer de senaste veckorna, närmare bestämt Västerås okända museer, för en pågående artikelserie: både kuriösa och halvglömda samlingar, som Domkyrkomuseet (fascinerande, men otillgängligt, med symbolladade 1400-talstextilier, medeltida kyrkodörrar med esoteriska metallornament, gravfynd, orgelpipor, Johannes Rudbeckius karmstol och Erik XIV:s träkista) och Polismuseet (ett riktigt sammelsurium av lokal kriminalhistoria, gamla tuktredskap, beslagtagna vapen och hembränningsapparater, sprängda kassaskåp och bilder från poliskårens Lucia-firanden på 60-talet), och de föga uppmärksammade frukterna av entusiasters mödosamma och kärleksfulla arbeten (fritidsbåtsmuseet, flygmuseet på Hässlö). För egen del uppskattade jag särskilt besöket på Rudbeckianska gymnasiets naturhistoriska museet – om än inte i NHM-klass, så ändå en av de finare skolsamlingarna i landet, inkluderande en uppstoppad 1600-talsapa och ett älgfoster i formalin. Från mitt eget besök som gymnasist för en 11-12 år sedan minns jag (givetvis minns jag bara det makabra) att museet också hade ett människofoster i en glasburk – det har det fortfarande, men undangömt i ett skåp för att inte väcka obehag.

Och apropå den där att läsa-listan: Mark Scroggins nya Zukofsky-biografi Poem of a life verkar vara ett måste. (Mer hos Isola di rifiuti.) Zukofsky har aldrig varit särskilt uppmärksammad i Sverige; kanske krävs det att OEI gör ett temanummer.

Annonser


No Responses Yet to “Kuriosakabinett”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: