#67 Rhinoceros – Satin Chickens

30Okt09

Rhinoceros, Satin Chickens (Elektra), 1969.
Betyg: Två.

Alla som lusläst omslaget till Uncle Meat med Zappa och The Mothers (och det har vi väl alla, vid någon punkt i våra liv) har säkerligen noterat att Billy ”The Oozer” Mundi uppges spela ”drums on some pieces before he quit to join ‘Rhinoceros’ ”. Och alla har vi väl då frågat oss: ”Vad i hela världen är Rhinoceros?” Har man ställt sig den frågan tillräckligt många gånger, kan det hända att man, när man är på skivmarknad och bläddrar genom backarna, plötsligt dyker på en skiva med Rhinoceros. Och är man riktigt dum i huvudet kan det också hända att man köper denna skiva, enbart eftersom Billy Mundi är med på den. ”Den kan ju vara kul att ha”, kanske man tänker. Och så ligger den där i skivsamlingen, ospelad, ända tills den dagen man kanske får för sig att starta ett bloggprojekt som går ut att spela igenom alla sina gamla LP-skivor, och då besvaras – äntligen! – frågan vad i hela världen Rhinoceros egentligen var för något. Nämligen ett mediokert funkrockband från det sena 60-talet. Fast så beskrev man dem förstås inte då, 1969, när deras andra skiva Satin Chickens kom ut – då beskrevs Rhinoceros som en ”supergrupp”, sammansatt av Paul Rothchild på Elektra, med musiker som tidigare spelat i grupper som Iron Butterfly och Electric Flag. Nej, det är inte jättespännande. Det är faktiskt inte spännande alls, även om bandet gör sitt bästa för att piffa upp den rätt fadda anrättningen av standardrock och rutin-r’n'b med några ”skojlåtar” och även om Michael Fonfaras orgel faktiskt låter rätt bra, så där som orglar på 60-talet kunde låta. Och så är förstås Billy Mundi med.

Filed under: Uncategorized   |  2 Comments