#52 Specials – More Specials
Specials, More Specials (2 Tone), 1980.
Betyg: Fyra.
Jag noterar, inte utan viss förundran, att Greil Marcus avfärdade Specials andra skiva när det begav sig eftersom sången var flat: det må så vara, men om detta vore en avgörande invändning, skulle den inte ogiltigförklara nästintill all brittisk postpunk? Terry Halls vokala flatness kan jag leva med, men visst, han gör sig bäst i små doser – och på den här skivan gör han sig allra bäst när han nästan drunknar i Jerry Dammers glimrande överproduktion: ”Stereotypes” är skivans stora behållning, stunden då Specials lämnar ska-ortodoxin för att med tindrande ögon vandra runt i ett plastiskt exotistiskt ljudlandskap av syntetiska bossanovarytmer, mässande körer och Morricone-harmonier. Det börjar annars hurtfriskt nog, med ”Enjoy Yourself” (som får sin dystra spegelbild i slutet av skivan), och visst finns här också andra ögonblick av rent ska-sväng (föredömliga ”Sock It To ‘Em J.B”), men annars är det doom and gloom för hela slanten: kärnvapenapokalyps på typiskt tidigt 80-talsmanér i ”Man at C&A”, storstadsapati i ”Do Nothing”, och lite hånfullt klasshat däremellan (”Hey, Little Rich Girl”). More Specials är ljudet av olika musikaliska viljor, motstridiga intressen som på sikt, det förstår man, aldrig kommer att kunna låta sig förenas, men som här skapar en tillfällig kreativ syntes. Det är visionärt och stämningsrikt, och det är samtidigt god, solid underhållning.
”Stereotypes” i något holländskt tv-program.
Filed under: Uncategorized | Leave a Comment
No Responses Yet to “#52 Specials – More Specials”